RECENSION I NT (Norrköpingstiningar)

05-12-12
Om livets förgänglighet

97 små genomskinliga plastpåsar fyllda med vatten hänger från taket och vajar sakta. Belysta bildar de skuggor och reflexer på de vita väggarna.
När jag studerar plastpåsarnas innehåll närmare kan jag se att det i var och en av dem dväljs en pappersbit med några ord på: Med blotta ögat eller Cirklarna som eller Dit fågeln visar vägen.

Jag frågar konstnären Carl F Hellström om dessa fragment har något inbördes samband, om de härrör från en och samma ursprungliga text. Det gör de. Från början ingick de i en text som han skrev efter att en nära vän gått bort.
Med den vetskapen blir det möjligt att betrakta I vattnet gjutits som en plats för sorg, ett monument ägnat minnet: stillsamt och värdigt.
Några av plastpåsarna är preparerade så att deras innehåll sakta faller ned på golvet i sju för ändamålet utplacerade glasskålar.
Vattnet droppar och varje fall med långa intervaller hörs tydligt i den tysta lilla lokalen. Påsarna har samma funktion som timglas. Dropparna markerar tiden som utmätt och ändlig.

Konstverket blir ett memento om vår förgänglighet. När vattnet runnit ut är också utställningen, som väl mer kan liknas vid en happening, slut.
Jag erinrar mig några rader av den engelske 1500-talspoeten Chidiock Tichborne: "Glaset är fullt och ljuset blåses ut; Nu lever jag och nu är livet slut."

Mats Granberg