RECENSION I CORREN

Naturen som konst

Natur – en utställning av Carl F Hellström
Tornby konsthall

ALLELES INNANFÖR entrén till Tornby konsthall har ett rum byggts genom vilket en smal jordstig leder vidare ut i den ljusa konsthallen. På båda sidor om stigen kan man i halvmörkret urskilja konstfärdigt krattad sand som för tankarna till en asiatisk klosterträdgård. Installationen heter ”ZenPergolaForest” och introducerar besökaren till Carl F Hellströms stillsamma konst, som mycket väl skulle kunna tilltala en zenmästare.
Hellström är född 1977 i Linköping och har spenderat fyra år på Parsons School of Design i Paris och New York. För tredje gången på knappt ett år kan man nu se hans verk utställda i Linköping. ”Natur” heter den nya utställningen, som tematiskt är väl sammanhållen och huvudsakligen kretsar kring de fyra elementen eld, jord, vatten och luft.

Gammal lära
Läran om elementen är mycket gammal och tycks ha uppstått inom flera olika kultursfärer. Den grekiske filosofen Empedokles menade redan på 400-talet före Kristus att tillvaron består av jord, vatten, luft och eld. Det är dessa fyra beståndsdelar som konstituerar världen och genom att fördelas olika skapar dess synliga egenskaper. Även läran om de fyra temperamenten är enligt somliga tankesystem kopplad till elementens egenskaper. Den sangviniska, koleriska, melankoliska och flegmatiska människan har alla sina motsvarigheter hos elementen. Terminologin känns igen även i våra dagars naturvetenskap och inom modern fysik brukar man tala om materiens fyra aggregationstillstånd: fast form, flytande form, gas och plasma.

Ständig kamp
Hos Hellström finns de flesta av dessa aspekter representerade i en eller annan form, alla strängt åtskilda och uppdelade i kontrollerade fält. Det råder ett slags spänd vapenvila mellan elementen och den förtärande elden förekommer endast förädlad i form a lampor som representerar det livgivande solljuset. För Hellström är människans förhållande till naturen det huvudsakliga temat. Ekologin står i centrum och man kan i de flesta av hans verk ana den ständiga kamp som pågår mellan naturen och människan. I ett av verken ingår till exempel en lång järnbalk som är svårt korroderad.
Hellström förklarar att den är en artefakt, gjord av människohand och en symbol för något som vi kallar beständigt och evigt. Ändå angrips den med tiden av naturen, som äger förmåga att förinta den fullständigt.
Ett friskt inslag i utställningen är allt som lånats in direkt från naturen: mossa i en mängd gröna nyanser, brunsvarta fjolårslöv, luftig torvmull och finkornig vit sand från en strand på Hawaii. Dofter och färger blandas djärvt och resulterar i skärpta sinnen. Man skulle kunna säga att det här är ett slags behändig landskapskonst för inomhusbruk, någonting som borde gå hem bland degenererade storstadskulturer som kuriös andrahandsnatur inför en stundande undergång.

Naturen som tolk
En serie små landskapsbilder är utställningens vackraste verk. De bygger på bilder som i en dator förstorats eller manipulerats till oigenkännlighet, men som alla påminner om ökenlandskap eller drömlika ödsliga vidder. Genom att använda gamla och omoderna färgskrivare vid utskriften har Hellström skapat en grovkornighet i bilden som gör det avbildade diffust och svårt att identifiera. Han pekar ut några detaljer och förklarar vad de föreställer. Det mesta är uppenbarligen användbart i estetiska sammanhang – den vackraste bilden visar sig vara en vattensamling på Landeryds golfbana.
När jag betraktar Hellströms konst kommer jag att tänka på en passage i Ralph Waldo Emersons essä ”Nature” från 1839, där han beskriver naturen som kommunikationsmedel och förmedlare av kunskap: ”Naturen är sålunda en tolk, med vars hjälp en människa kan samtala med sina medmänniskor. En människas förmåga att koppla sin tanke till dess rätta symbol, och så formulera den, är beroende av enkelheten i hennes karaktär, eller annorlunda formulerat: av hennes önskan att förmedla den utan förlust.”

Magnus Halldin